publicerad: 2021  
flört flörten flörter
eller
flirt flirten flirter
flört·en, flirt·en
substantiv
[flört´]
● beteende som av­ser att (på ett finare sätt) väcka erotiskt intresse genom ögonkontakt m.m.
JFR kurtis
sommarflört; tåflört; ögonflört
en flört (med någon/något)
en flört (med någon)
en flört (med något)
en (mellan några)
en oskyldig flört; flört, förälskelse och kärlek
○ äv. om flirtig person el. person som är före­mål för upp­vaktning
hennes senaste flört sjunger i samma kör som hon
○ äv. bildligt om in­ställsamt beteende eller dylikt sär­skilt politik
hans ungdomliga flört med kommunismen
belagt sedan 1893; till flörta
Var­för försaka
en enda liten stilla flirt.
Stunden kommer kan­ske aldrig till­baka. Inlednings­raderna till schlagern En stilla flirt (text Gösta Stevens, musik Jules Sylvain; 1934)