publicerad: 2021  
folk folket, plural folk, bestämd plural folken
folk·et
substantiv
[fål´k]
1 större mängd människor som har gemensam kultur och gemensamma (ekonomiska) intressen och som ofta ut­gör el. önskar ut­göra en nation
folkmängd; bergsfolk
det judiska folkets lidanden i förskingringen; de förtryckta folken reste sig; hur svenskarna blev ett folk
○ någon gång äv. utan an­knytning till nation invånare i visst om­råde
folket i Simlångsdalen
○ ibland äv. om viss grupp i sam­hället något var­dagligt i sammansättn.
båtfolket; hundfolket
belagt sedan 1000-talet (i sms.; (runsten, Bogsta, Södermanland (Sveriges runinskrifter))) runform fulks (gen.), fornsvenska folk; gemensamt germanskt ord, urspr. 'mängd; skara'
2 ofta i vänster­politisk debatt knappast plur. majoritet av lägre samhälls­klasser in­om en nation i mots. till en mindre, styrande grupp el. klass
folkbildning
folkets fiender; folket och herrarna; folket gjorde upp­ror mot stor­maktens marionetter
○ ibland (förr) äv. om under­lydande på lägre nivå
godsets folk
○ ibland med ton­vikt på kultur­yttringar som (med rätt el. orätt) till­skrivs dessa samhälls­klasser
folkdans; folkdräkt
folkets hus; folkets park; folkets bio
belagt sedan 1285 stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)
3 knappast plur.; vanligen obestämd form grupp människor ofta med ton­vikt på genom­snittlighet el. vanlighet på gott el. ont
partiet vänder sig i första hand till vanligt folk; vad ska folk säga?; du måste visa dig ute bland folk; man måste träffa folk ibland; nu gott folk ska det bli dans!
○ äv. helt neutralt människor, personer
folkmassa; folksamling; folktom
det kom mycket folk till matchen; specialutbildat folk som kan svara på kundernas frågor; folk är upp­rörda över de höjda mat­priserna
○ någon gång äv. mogen, hygglig människa
ska det aldrig bli folk av den pojken?
folk och fä människor med högre och lägre social statusbåde folk och fä slöt upp bak­om förslaget att renovera stadens bibliotek
göra skillnad på folk (och folk) se skillnad
löst folk folk utan (bestämd) samhälls­ställningofta om personer i ut­kanten av sam­hället men äv. skämts., t.ex. om en blandad grupp människor: författare, konstnärer och annat löst folk
upp­föra sig som folk se uppföra sig
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
Folkets kärlek min belöning. Karl XIV Johans val­språk