publicerad: 2021  
framgå framgick framgått framgången framgångna, presens framgår
fram|­går
verb
fram`gå
● vara möjlig att upp­fatta eller sluta sig till av samman­hanget; ofta genom slut­ledning eller dylikt
framgå (av något/sats)
framgå (av något)
framgå (av sats)
hur många som arresterats fram­gick inte av telegrammet; det fram­gick av tystnaden att stämningen var laddad
belagt sedan 1745; jfr fornsvenska framganga 'upp­stå; ut­veckla sig'