publicerad: 2021  
framkomma framkom framkommit framkommen framkomna, presens framkommer
verb
fram`komma
1 äv. lös förbindelse, se komma fram bli uppenbarad om faktum; särsk. efter under­sökning
något framkommer
i ut­redningen fram­kom ingen­ting som tydde på brott
belagt sedan 1385 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska framkoma
2 formellt lägga fram (förslag eller dylikt) för viss mot­tagare
någon framkommer med något
fram­komma med en begäran
belagt sedan 1497 Stockholms Stads Jordebok 1420–1474
framkommaframkommande