publicerad: 2021  
fred freden freder
fred·en
substantiv
1 till­stånd där våld inte an­vänds för att lösa mot­sättningar mellan (vissa) stater
MOTSATS krig JFR vapenstillestånd
fredsstyrka; fredsälskande
fred (mellan några)
fred (med någon/något)
fred (med någon)
fred (med något)
en stabil fred; en var­aktig fred; skapa fred; mäkla fred; sluta fred; trygga freden; fred och frihet; ett hot mot internationell fred och säkerhet; Sverige har haft 200 år av fred efter Napoleon­krigen
○ äv. av­tal om permanent upp­hörande av krigs­tillstånd
freden i Brömsebro
○ äv. ut­vidgat, sär­skilt i fackliga samman­hang
fredsplikt; arbetsfred
○ äv. ytterligare ut­vidgat sämja
syskonen hade svårt att hålla fred
partnerskap för fred se partnerskap
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska friþer, fredh(er) 'frid; fred'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'skydd; kärlek'
2 i ut­trycketi fred situation som känne­tecknas av lugn och ostördhet för person
i fred
lämna henne i fred!; låt mig vara i fred!
○ spec. i ut­tryck för att få vara ensam om något
kan jag få ha min tidning i fred?
till freds belåtenefter en smärtsam skils­mässa var han nu till freds med livet igen
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen