SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fall`a verb föll fallit fallen fallna, pres. faller fall·er1ibl. med partikel som an­ger riktning, särsk.ner förflyttas till lägre nivå genom tyngd­kraftens in­verkan om varelse el. före­mål af.JFRcohyponym2fälla 1cohyponymsjunka 2 falla hand­löststenen föll ner från taketen person föll från fjärde våningenäv.dödas i strid JFRcohyponymfalla 2 han föll i slaget vid Stiklastadäv. om att med­vetet låta sig förflyttas (ngt) ned­åtfalla på knähon föll i hans armaräv.hänga (på visst sätt) genom tyngd­kraftens in­verkan draperiet faller i mjuka veckäv., konkret el. abstraktförflyttas till sämre eller lägre position aktierna har fallittemperaturen fallerhans mod föll till noll­punktenspec. om segel­båtvända med vinden MOTS.antonym1lova falla (ner) (ngnstans)falla av sig självse1själv 1 falla för åldersstrecketseåldersstreck falla i farstunsefarstu falla i rövarhänderserövarhänder falla ngn i ryggenserygg falla ngn i taletsetal 3 falla ngn ur minnetseminne 1 falla på eget greppsegrepp 1 falla som en furafalla rak­långhon blev tacklad och föll som en fura ○ äv. bildligthan föll som en fura för hennes intelligens och humor falla som en mogen frukt (ut)falla som en logisk följdav förberedelser o.d.satsningen på unga serie­tecknare var om­fattande och det ny­startade serie­magasinet föll som en mogen frukt falla som käglorfalla i stor mängdsoldaterna föll som käglor för kulsprute­elden; tjejerna föll som käglor för hans charm fallande diftongsediftong fallande peonsepeon 1 fallande rytmserytm ingen skugga faller över ngn/ngtse1skugga sedan 900–1000-taletrunsten, Västra Stenby, Östergötlandrunform fial (pret.), vanligen övrig runform fil (pret.), fornsv. falla; gemens. germ. ord, dock inte belagt i gotiskan 2lida neder­lag af.mil.sport.JFRcohyponymfalla 1 de kämpade bra men föll i kvarts­finalenregeringen föll på momsfråganspec. i militära samman­hangKarthago föll år 697äv.upp­höra att göra mot­stånd falla för frestelsenhan föll för hennes charmfalla (på ngt), falla (för ngn/ngt)falla på sin egen orimlighetseorimlighet falla till fögase3föga sedan början av 1300-taletSkåne-Lagen3hamna i visst till­stånd; vanligen abstrakt af.komm.JFRcohyponym1råka 3 falla i sömnfalla i o­nådsaken föll i glömskahästen föll i galoppingen miss­tanke faller på honomspec.råka hamna falla i o­rätta händerdet föll på hennes lott att kontakta de an­svarigahennes blick föll på en rubrikspec. i ett fast ut­trycko­lika falla ödets lotteräv.få viss lydelse jag minns inte hur orden fölläv.av­lossas ett skott föllfalla (i ngt), falla på ngn/ngtfalla ngn i smakensesmak 3 falla ngn på läppenseläpp falla offer för ngn/ngtseoffer 2 sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser4naturligen höra hemma under viss av­delning e.d. af.JFRcohyponymsortera 1 det faller under paragraf 32detta faller utan­för ämnetfalla inom/under ngt, falla utanför ngtsedan 1472–86Speculum Virginum5i vissa ut­tryck ske som av­görande slutmoment af.domen har fallitav­görandet har fallitfallasedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkSubst.:vbid1-146343fallande (till 1 - 4); fall (till 1 + 2)