publicerad: 2021  
fronta frontade frontat
verb
[från`ta]
1 var­dagligt frontalkrocka
någon frontar med någon/något
någon frontar med någon
någon frontar med något
några frontar
äv. bildligt (våga) möta
någon frontar någon
hon frontade chefen
belagt sedan 1994
2 ligga i täten
någon/något frontar (någon/något)
någon frontar (någon)
någon frontar (något)
något frontar (någon)
något frontar (något)
NN frontade i början men föll sedan till­baka
äv. vara eller bli placerad längst fram
frontade varor i butiks­hyllorna
belagt sedan 1994
frontafrontande, frontning