publicerad: 2021  
frånta fråntog fråntagit fråntagen fråntagna, presens fråntar
även åld.
fråntaga fråntog fråntagit fråntagen fråntagna, presens fråntager
verb
frå`nta el. frå`ntaga
● ofta lös förbindelse i formenta ifrån beröva konkret el. abstrakt värde
någon fråntar någon något
de har från­tagits sin egendom; man från­tog honom befogenheten att fatta ekonomiska beslut
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska frantaka
fråntafråntagande