publicerad: 2021  
fälla ut fällde fällt, presens fäller
verb
fälla u´t
1 äv. fast sammansättn., se utfälla av­skilja genom fällning
SE fällning 2
någon/något fäller ut något (ur något)
någon fäller ut något (ur något)
något fäller ut något (ur något)
fälla ut kalken genom till­sats av alkohol
belagt sedan 1802
2 bringa till mer aktivt (och mer utrymmeskrävande) läge
någon fäller ut något
fälla ut klaff­bordet; fälla ut vingarna
belagt sedan 1926
fälla ututfällande, utfällning