publicerad: 2021  
förbereda förberedde förberett, presens förbereder
verb
fö`rbereda
● skapa gynnsamt läge för (viss verksamhet) genom att vid­ta åt­gärder i för­väg av konkret el. abstrakt slag
någon förbereder något
vara mentalt för­beredd; för­bereda mid­dagen; för­bereda lektionen; för­bereda av­färden
○ ofta med person­objekt i för­väg göra beredd
någon förbereder någon (för/på något/att+verb/sats)
någon förbereder någon (för något)
någon förbereder någon (för sats)
någon förbereder någon (för att+verb)
någon förbereder någon (på något)
någon förbereder någon (på sats)
någon förbereder någon (på att+verb)
vara väl för­beredd in­för teori­provet; hon för­beredde honom på vad som skulle kunna hända; när fienden an­föll var landet inte för­berett; kommunen var dåligt för­beredd på den lång­variga värme­böljan
○ spec. refl.
någon förbereder sig (inför något)
för­bereda sig i god tid; för­bereda sig in­för sin förlossning
belagt sedan 1526; efter tyska vorbereiten med samma betydelse; se ur­sprung till bereda
förberedaförberedande, förberedning, förberedelse