publicerad: 2021  
förgripa sig förgrep förgripit, presens förgriper
verb
förgri´pa sig
göra sig skyldig till över­grepp vanligen våld, ofta våld­täkt
någon förgriper sig mot/på någon/något
någon förgriper sig mot någon
någon förgriper sig mot något
någon förgriper sig på någon
någon förgriper sig på något
han hade förgripit sig på flickan
äv. ålderdomligt olovligen ta
de hade förgripit sig på hans egendom
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska forgripa sik; av lågtyska sik vorgripen med samma betydelse, eg. 'gripa fel'; jfr ur­sprung till oförgriplig
förgripa sigförgripande, förgripelse