publicerad: 2021  
förhoppning förhoppningen förhoppningar
för·hopp·ning·en
substantiv
[-håp´-]
● (känslo­grundad) tro på att något önsk­värt kommer att kunna förverkligas
JFR hopp 1, önskan
framtidsförhoppning
(i/med) förhoppning (om något/att+verb/sats)
(i) förhoppning (om något)
(i) förhoppning (om sats)
(i) förhoppning (om att+verb)
(med) förhoppning (om något)
(med) förhoppning (om sats)
(med) förhoppning (om att+verb)
förhoppningar (att+verb/sats)
förhoppningar (sats)
förhoppningar (att+verb)
en from förhoppning; en få­fäng förhoppning; en grundad förhoppning; ut­trycka en förhoppning; in­gjuta förhoppningar i någon; polisen har goda förhoppningar om att kunna lösa mordgåtan; det är min förhoppning att alla ska bli nöjda; minoriteterna fick se sina förhoppningar om frihet grusade
belagt sedan 1555; till fornsvenska forhopa 'hoppas; vänta'; jfr ur­sprung till hoppas