publicerad: 2021
förhålla sig
förhöll förhållit, presens förhåller
verb
1
utgöra den faktiska situationen
JFR
hänga samman
något förhåller sig sätt
hur förhåller det sig egentligen med hans sjukdom?
belagt sedan 1636;
av lågtyska sik vorhalden med samma betydelse
2
bete sig på visst sätt
någon förhåller sig (adj) (till någon/något)
någon förhåller sig (adj) (till någon)
någon förhåller sig (adj) (till något)
polisen förhöll sig avvaktande; hunden förhöll sig passiv
○
spec. i fråga om intellektuellt förhållningssätt till något
vi har en speciell nationell tradition och den måste vi förhålla oss till
belagt sedan 1549
3
något formellt
ha viss grad av omfattning i en jämförelse
något förhåller sig (till något) sätt
priserna på färskt och djupfryst kött förhåller sig som 4 till 3
○
äv. allmännare
ha vissa egenskaper i jämförelse med något annat
han undersöker hur det religiösa språket förhåller sig till andra språkformer
belagt sedan 1727
förhålla sigförhållande