publicerad: 2021  
förhålla sig förhöll förhållit, presens förhåller
verb
förhåll´a sig
1 ut­göra den faktiska situationen
JFR hänga samman
något förhåller sig sätt
hur förhåller det sig egentligen med hans sjukdom?
belagt sedan 1636; av lågtyska sik vorhalden med samma betydelse
2 bete sig på visst sätt
någon förhåller sig (adj) (till någon/något)
någon förhåller sig (adj) (till någon)
någon förhåller sig (adj) (till något)
polisen förhöll sig av­vaktande; hunden förhöll sig passiv
○ spec. i fråga om intellektuellt förhållnings­sätt till något
vi har en speciell nationell tradition och den måste vi förhålla oss till
belagt sedan 1549
3 något formellt ha viss grad av om­fattning i en jäm­förelse
något förhåller sig (till något) sätt
priserna på färskt och djup­fryst kött förhåller sig som 4 till 3
○ äv. all­männare ha vissa egenskaper i jäm­förelse med något annat
han under­söker hur det religiösa språket förhåller sig till andra språkformer
belagt sedan 1727
förhålla sigförhållande