publicerad: 2021  
förhäva sig förhävde förhävt, presens förhäver
verb
förhä´va sig
allt­för mycket fram­häva sin egen skicklighet och t.ex. under­skatta slumpens betydelse för viss fram­gång eller dylikt
någon förhäver sig (över någon/något/sats)
någon förhäver sig (över någon)
någon förhäver sig (över något)
någon förhäver sig (över sats)
det finns ingen an­ledning att förhäva sig över segern – mot­ståndarna hade inte sitt bästa lag
belagt sedan 1541; av lågtyska sik vorheven 'resa sig upp; bli över­modig'; jfr ur­sprung till häva
förhäva sigförhävelse