publicerad: 2021  
förkunna förkunnade förkunnat
verb
förkunn´a
● (offentligt) tillkänna­ge ofta i något hög­tidlig form
någon förkunnar något/sats
någon förkunnar något
någon förkunnar sats
toast­mastern steg upp och förkunnade att festen var slut
○ spec. med av­seende på lära och i syfte att på­verka
JFR predika
förkunnare
förkunna Guds ord; förkunna evangelium
○ äv. i fråga om yttranden som inne­bär ett slags handling
förkunna en dom; förkunna års­mötets öppnande
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska forkynna, forkunna; av lågtyska vorkunden med samma betydelse, till kund 'känd'; jfr ur­sprung till avkunna, kungöra
förkunnaförkunnande, förkunnelse