publicerad: 2021  
förlika sig förlikade förlikat
verb
förli´ka sig
1 i vissa ut­tryck med viss möda acceptera
JFR finna sig 1
någon förlikar sig med något/att+verb/sats
någon förlikar sig med något
någon förlikar sig med sats
någon förlikar sig med att+verb
hon måste förlika sig med tanken att hon aldrig mer får spela fot­boll
belagt sedan ä. fornsv.; fornsvenska forlika sik 'förlikas, försonas'
2 förlikas
förlikning
någon förlikar sig med någon några förlikar sig
hyres­gästerna förlikade sig med fastighets­ägaren som lovade att åt­gärda de dragiga fönstren
belagt sedan ca 1350 Konung Magnus Erikssons Stadslag
förlika sigförlikande