publicerad: 2021  
förlikning förlikningen förlikningar
för·lik·ning·en
substantiv
förli´kning
● överens­kommelse i godo mellan tvistande parter särsk. vid avtalsförhandlingar el. rättslig tvist
förlikning (mellan några) förlikning (med någon)
förlikningen inne­bär en genom­snittlig löneökning på två procent; parterna in­gick förlikning för att und­vika höga rättegångskostnader
belagt sedan 1435 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474); fornsvenska forlikning