publicerad: 2021  
förnäm förnämt förnäma, komparativ förnämare, superlativ förnämst äv. förnämast
adjektiv
förnä´m
1 som är av hög börd
förnämitet
rikets förnämsta släkter
○ ibland äv. högdragen
göra sig förnäm
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska fornäm; av lågtyska vorneme, tyska vornehm 'fram­stående; ut­märkt', eg. 'som bör tas fram­för andra', till tyska nehmen 'ta'
2 som håller ut­märkt kvalitet och gärna är försedd med extra elegans, finesser och dylikt
boken hade ett förnämt halv­franskt band
○ i superlativ äv. viktigaste
landets förnämsta städer
belagt sedan 1544