SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fas`thållning substantiv ~en ~ar fast|­håll·ning·enregel­vidrigt hindrande av en mot­spelares förflyttning genom att man fattar tag i honom/henne; i lag­sport, t.ex. is­hockey sport.tid.han fick två minuters ut­visning för fasthållningofta äv. om att (regel­vidrigt) hålla fast mot­ståndaren i t.ex. boxning och brottningfasthållning (av ngn)sedan åtm. 1960-talet