publicerad: 2021  
försmå försmådde försmått, presens försmår
verb
försmå´
● inte vilja ta emot erbjudet värde, på grund av ringaktning eller dylikt
JFR rata
någon försmår någon/något
någon försmår någon
någon försmår något
ett glas vin till maten försmår man inte; den försmådde friaren
belagt sedan 1335 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska forsma; av lågtyska vorsman 'förringa; försmå'; besläktat med små
försmåförsmående