publicerad: 2021
försmå
försmådde försmått, presens försmår
verb
●
inte vilja ta emot erbjudet värde, på grund av ringaktning eller dylikt
JFR
rata
någon försmår någon/något
någon försmår någon
någon försmår något
ett glas vin till maten försmår man inte; den försmådde friaren
belagt sedan 1335 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska forsma; av lågtyska vorsman 'förringa; försmå'; besläktat med
små
försmåförsmående