publicerad: 2021
förstena
förstenade förstenat
verb
●
vanligen pass. el. perfekt particip
förvandla till sten
någon/något förstenas
någon förstenas
något förstenas
någon är förstenad
något är förstenat
○
vanligen bildligt
göra helt orörlig och ibland känslokall
förstenade hjärtan; han förstenades av fasa; hon stod som förstenad och såg bilen köra mot stupet
belagt sedan 1702