publicerad: 2021  
förtryta förtröt förtrutit, presens förtryter
verb
förtry´ta
mindre brukligt göra förargad
förtryta någon
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska fortryta; ombildn. av lågtyska vordreten, se ur­sprung till förtreta, efter mönster av tryta; jfr ur­sprung till oförtruten
förtrytaförtrytande