publicerad: 2021  
förunna förunnade förunnat
verb
förunn´a
något hög­tidligt vanligen pass. el. perfekt particip, i vissa ut­tryck (av väl­vilja) låta åt­njuta
någon förunnas något/att+verb
någon förunnas något
någon förunnas att+verb
någon är förunnad något/att+verb
någon är förunnad något
någon är förunnad att+verb
han förunnades ett långt liv; det blev dem inte länge förunnat att vila; det är få förunnat att leva på sin poesi
belagt sedan 1523; se ur­sprung till unna
förunnaförunnande