publicerad: 2021  
1gala gol, galit el. galt, presens gal äv. galer
verb
ga`la
ge ifrån sig ljudligt läte i högt ton­läge särsk. om tupp el. gök
någon/djur gal
djur gal
någon gal
i maj när göken gal
äv. om person ironiskt sjunga i högt, särsk. gällt, ton­läge
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska gala 'sjunga; kraxa (om fåglar)'; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till galder, galen, 1gall!!, gäll
galagalande
I natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger. Bibel 2000, Matteus 26:34 (Jesu förut­sägelse om att Petrus kommer att svika honom)
2gala galan galor
gal·an
substantiv
ga`la
1 festligt arrangemang ofta med fram­trädanden av artister
galaföreställning; galamiddag; isgala; jubileumsgala; popgala; stödgala
belagt sedan 1779; av franska gala 'stor fest', av ita., spa. gala 'fest(dräkt)'
2 vanligen obestämd form sing. (officiell) högtids­dräkt för man gärna uniform av något slag el. frack, för kvinna lång klänning och smycken
galadräkt; galatoalett
hon kom i full gala till premiären
belagt sedan 1751