publicerad: 2021  
galla gallan gallor
gall·an
substantiv
gall`a
1 en gröngul vätska från levern som bryter ner fettet i maten och förr an­sågs öka i mängd el. aktiveras vid upp­rördhet
efter­som mag­säcken var tom kräktes hon bara galla
○ äv. gallblåsa
han fick känning åt gallan efter jul­maten; ta ut gallan ur fisken
spy/ösa galla över någon/något klaga mycket på någon/någotmed debut­romanen skriven på förorts­slang gjorde hon läsar­succé men kultur­eliten spydde galla över boken
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska galle; gemensamt germanskt ord, besläktat med grek. khole´ 'galla'
2 ofta plur. kronisk vätske­utgjutning i benens ledgångar eller sen­skidor hos hus­djur, vanligen häst
belagt sedan ca 1500 Läke- och örte-böcker