publicerad: 2021  
1gen gent gena
adjektiv
● nästan en­bart komparativ och superlativ för­utom i sammansättn. kort om färd­väg eller dylikt i jäm­förelse med annan
gena; genväg
ta den genaste vägen; det blir genare att gå genom skogen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (i sms.; (Westmanna-Lagen)) fornsvenska gen, gän, gin 'rak; bekväm'; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till framgent, gagn, genast, 1genom 1, igen, ogin
2gen genen gener
substantiv
● enhet i kromosom som bär arvs­anlag
JFR arvsmassa
informationen i generna; generna från mamman och pappan blandas hos barnen
○ i sammansättn. ibland gen­tekniskt förändrad
genmajs; genmat
○ ofta friare i ut­tryck för ärvd el. sär­skilt karakteristisk egenskap
hans pappa och mamma var lärare, så han har pedagogiken i generna
belagt sedan 1913; modern bildn. till lat. gen´us 'här­komst; släkte'; jfr ur­sprung till genus