publicerad: 2021
genomgång
genomgången genomgångar
gen·om|gång·en
substantiv
1
ordentlig undersökning ofta tillsammans med åtgärder av något slag; särsk. om läkarundersökning el. undersökning av komplicerat föremål
genomgång (av något/sats)
genomgång (av något)
genomgång (av sats)
motorn behövde en ordentlig genomgång; möbeln visade sig vid genomgång vara från 1700-talet
belagt sedan 1924
2
presentation och förberedande behandling av viss fråga eller dylikt
genomgång (av något/sats)
genomgång (av något)
genomgång (av sats)
en genomgång av de ekonomiska förutsättningarna för projektet
○
spec. i skolsammanhang
lärarens genomgång av läxan
belagt sedan 1841
3
ofta i sammansättn.
passage
genomgångsrum
○
äv. om (ordnad) plats för passage
det finns en genomgång i muren på andra sidan
○
äv. med tonvikt på tillfällig vistelse
genomgångsbostad; genomgångsläger; genomgångsstadium
belagt sedan 1730