publicerad: 2021  
gifta bort gifte gift, presens gifter
verb
[bårt´]
delvis historiskt få (någon som man har bestämmande­rätt över) att gifta sig
någon gifter bort någon (med någon)
när hon var 17 år gammal giftes hon bort med en 20 år äldre kusin; hon blev bortgift mot sin vilja
belagt sedan 1685; jfr fornsvenska gipta, gifta 'gifta bort', bildn. till -gift i bet. 'bortgivande (av kvinna)'; jfr ur­sprung till avgift, hemgift
gifta bortbortgifte