publicerad: 2021  
gifta sig gifte gift, presens gifter
verb
gif`ta sig
1 in­gå äktenskap
JFR 2äkta
någon gifter sig (med någon) några gifter sig
gifta sig rikt; gifta sig borgerligt; gifta sig kyrkligt; hon gifte sig med en gammal ungdoms­kärlek; han har gift sig med sin fäst­man
belagt sedan början av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska gipta sik
2 passa bra ihop och förstärka var­andras positiva (smak)egenskaper in­om matlagning
något gifter sig (med något) några gifter sig
ett röd­vin som gifter sig ut­märkt med häng­mörat kött; rull­tårtan med citron­smak gifter sig fint med den söta vita chokladen och friska blå­bär; grytor och soppor, där smaker ska gifta sig, blir ofta bättre av att stå över natten
belagt sedan 1997
gifta siggifte
Mor gifter sig. Titel på roman av Moa Martinson (1936)