publicerad: 2021  
äktenskap äktenskapet, plural äktenskap, bestämd plural äktenskapen
äkt·en·skap·et
substantiv
äk`tenskap
● typ av sam­levnad mellan två vuxna personer som är reglerad av lagar eller seder och bruk särsk. av­seende parternas skyldigheter mot var­andra och mot gemensamma barn
SYN. gifte
äktenskapsbrott; äktenskapslöfte; äktenskapsförord; äktenskapsskillnad; homoäktenskap
ett äktenskap (med någon) ett äktenskap (mellan några)
ett livs­långt äktenskap; ett lyckligt äktenskap; ett olyckligt äktenskap; ett arrangerat äktenskap; ett sam­könat äktenskap; in­gå äktenskap; äktenskapet knakade i fogarna; äktenskapet upp­löstes; äktenskapet sprack efter tre månader; ett äktenskap som grundade sig på kamratskap snarare än passion
○ spec. äv. (sär­skilt förr)
född in­om äktenskapet; född ut­om äktenskapet
○ äv. bildligt om annan sam­verkan
äktenskapet mellan de två partierna kunde inte hålla i längden
belagt sedan 1433 (Kalmar stads tänkebok); fornsvenska äktaskap, äktenskap; av lågtyska echteschap med samma betydelse; till 2äkta!!