publicerad: 2021  
glädje glädjen
glädj·en
substantiv
glä`dje
● känsla av upp­rymdhet och tillfreds­ställelse ofta över något positivt som in­träffat
SE glädja JFR fröjd, 1lycka 1, nöje
glädjespridare; glädjetjut; glädjeyttring; segerglädje
glädjen (att+verb)
glädjen (i något/att+verb)
glädjen (i något)
glädjen (i att+verb)
(ha) glädje (av något/att+verb)
(ha) glädje (av något)
(ha) glädje (av att+verb)
(känna) glädje (över något/att+verb)
(känna) glädje (över något)
(känna) glädje (över att+verb)
åter­seendets glädje; gråta av glädje; glädje och gamman; det var en odelad glädje att lyssna till hennes sång; till sin glädje fick han veta att han hade vunnit; hon finner glädje i att lösa kors­ord
○ äv. om något som tyder på att viss verksamhet eller dylikt ut­förs med entusiasm eller dylikt i sammansättn.
färgglädje; kampglädje; skaparglädje; spelglädje
○ äv. försvagat nytta
han har ingen glädje av din hjälp i det här läget
○ spec. i artighets­fraser
Vill du hjälpa mig? – Med glädje!
delad glädje är dubbel glädje man känner större glädje om man delar den med andra än om man är ensam om den
glädjen står högt i tak stämningen är glad och upp­sluppenglädjen stod högt i tak på partiets val­vaka
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska glæþi, bildn. till glad 1