publicerad: 2021  
glänsa glänste glänst, presens glänser
verb
glän`sa
● ge ett jämnt, milt åter­sken om blank yta
JFR blänka, glimma, glimra, glittra, skimra, skina
något glänser
hans panna glänste av svett; floden glänste silvervit i mån­skenet
○ äv. bildligt visa sin över­lägsna skicklighet
JFR briljera, excellera
någon glänser
han glänste med ut­sökt spel­teknik
belagt sedan 1640; av lågtyska glensen, tyska glänzen med samma betydelse; till glans
glänsaglänsande, glans
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Öster­land
tändes av Herran. Psalm­boken 134:1 (Viktor Rydberg 1891)