publicerad: 2021  
gnistra gnistrade gnistrat
verb
gnis`tra
● sända ut korta, för­hållandevis starka ljus­glimtar som på­minner om gnistor; vanligen genom reflexion
JFR blänka, glimma, spraka
gnistra (av något)
diamanterna i diademet gnistrade; snön gnistrade i sol­skenet
○ spec. (bok­stavligt) sända(s) ut gnistor
det gnistrade härligt när de tände tomte­blossen
○ äv. bildligt
hon var så arg att hennes ögon gnistrade
belagt sedan 1635; bildat till 1gnista!!
gnistragnistrande, gnistring
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma. Viktor Rydberg, Tomten (i Dikter, 1882)