publicerad: 2021  
gnälla gnällde gnällt, presens gnäller
verb
gnäll`a
ge ifrån sig ett ut­draget, oartikulerat, upp­repat läte vanligen som tecken på plåga av något slag
JFR 1gny, kvida
någon gnäller (över någon/något/att+verb/sats)
någon gnäller (över någon)
någon gnäller (över något)
någon gnäller (över sats)
någon gnäller (över att+verb)
någon gnäller (någon)
hunden gnällde svagt; barnen gnällde över det dåliga vädret
äv. om före­mål som ger ifrån sig liknande ljud
gång­järnen gnällde
äv. bildligt fram­föra klago­mål på ett kverulantiskt sätt
gnälla på domaren; det hjälper inte att bara gnälla, man måste göra något ock­så
belagt sedan 1603; jfr no. gnella 'skrika; knorra', isl. gnella 'gläfsa'; ljud­härmande
gnällagnällande, gnäll