publicerad: 2021  
gnägga gnäggade gnäggat
verb
gnägg`a
● ge ifrån sig kraftigt, gällt, hackigt läte genom en serie luft­utstötningar; om häst
JFR böla, råma
djur gnäggar (åt/mot någon/något)
djur gnäggar (mot någon)
djur gnäggar (mot något)
djur gnäggar (åt någon)
djur gnäggar (åt något)
hästarna kastade huvudet bak­åt och gnäggade
○ äv. bildligt var­dagligt skratta
alla gnäggade åt hans imitationer
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska gnäggia; ljud­härmande
gnäggagnäggande, gnäggning, gnägg