publicerad: 2021  
1grand grandet, plural grand, bestämd plural granden
grand·et
substantiv
mindre brukligt liten partikel
inte ett skapande(s) grand inte ett dugghan gjorde inte ett skapandes grand medan de andra slet som djur
se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget ur­sprungligen biblisktha skarp blick för andras små fel men inte för sina egna stora
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska grand 'smula; grus­korn'
2grand granden grander
substantiv
(titel för) manlig med­lem av den spanska hög­adeln
en grand (av något)
belagt sedan 1729; av spa. grande med samma betydelse, till grande 'stor'; jfr ur­sprung till grandezza