publicerad: 2021  
grina grinade grinat
verb
gri`na
1 var­dagligt gråta
någon grinar (av något)
babyn har grinat hela morgonen
belagt sedan 1639; jfr isl. grína, no. grine 'gråta', da. grine 'skratta'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'gapa'; jfr ur­sprung till gren
2 förvrida an­siktet (sär­skilt munnen) särsk. som tecken på av­smak el. äckelkänslor
någon grinar (åt någon/något/sats)
någon grinar (åt någon)
någon grinar (åt något)
någon grinar (åt sats)
hon grinade illa åt den sura mjölken
äv. bildligt
en grinande död­skalle; oturen grinade dem i an­siktet
belagt sedan 1614
grinagrinande, grin