publicerad: 2021  
grym grymt grymma
grymm·are
adjektiv
grym´
1 som samvets­löst till­fogar andra människor lidande och ibland njuter av det; om (mäktig) person
grym (mot någon)
en grym envålds­härskare
äv. om handling eller dylikt
det grymma under­tryckandet av upp­roret
äv. bildligt
ett grymt öde; den grymma verkligheten gjorde sig på­mind
i adverbiell an­vändning någon gång rent förstärkande
hon blev grymt besviken
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska grymber, trol. identiskt med grimber 'förbittrad; barsk'; jfr ur­sprung till gramse
2 var­dagligt mycket skicklig
grym i/på något/att+verb
grym i något
grym i att+verb
grym på något
grym på att+verb
hon är grym på datorer; han är grym på att trixa med bollen
i adverbiell an­vändning ofta som rent förstärknings­ord var­dagligt
hon är grymt bra
belagt sedan ca 1970