publicerad: 2021  
grymta grymtade grymtat
verb
grym`ta
● stöta ut korta, upp­repade mullrande ljud genom nosen särsk. om gris men äv. all­männare
grymta (något)
grymta (om/över något/sats)
grymta (om något)
grymta (om sats)
grymta (över något)
grymta (över sats)
det grymtades hög­ljutt från stian; några vilt grymtande bufflar
○ äv. i fråga om liknande ljud från människa, ibland som ut­tryck för miss­nöje
han grymtade något ohörbart som svar på hennes fråga; många grymtar över de höga skatterna
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska grymta; gemensamt germanskt ord av ljud­härmande urspr.
grymtagrymtande, grymtning, grymt