publicerad: 2021
gubbe
gubben gubbar
gubb·en
substantiv
gubb`e 
1
gammal man ofta med tonvikt på skröplighet
gubbskrälle; gubbstrutt
gumman och gubben; några gubbar med käpp satt och språkade på parkbänken
○
äv. om (yngre) man som beter sig som el. på annat sätt liknar en gubbe
JFR
farbror
han är 35 år och redan gubbe
○
äv. som smeksam benämning på make el. pojke
vardagligt
hennes gubbe därhemma sköter tvätt och dammsugning; nu ska lilla gubben sova
○
äv. om man med viss sysselsättning, med vissa tillskrivna egenskaper eller dylikt
där fick du tji, gubbe lille!; om vi jobbar hårt, gubbar, så kan vi gå hem efter lunch!
○
äv. om figur el. föremål som liknar (del av) gubbe, särskilt om något tjockt och klumpigt
rita gubbar; äta sega gubbar
dyka upp som gubben i/ur lådan
se
dyka upp
en ful gubbe
en man som antastar (små)barn sexuelltde tog en omväg hem eftersom det ryktades att det fanns en ful gubbe i parken
för sjutton gubbar
för tusanglöm för sjutton gubbar inte flygbiljetterna!
grön gubbe
grönt trafikljus i form av en figur
klok gubbe
mest historisktmanlig naturläkare (på landet)den kloka gubben gav honom en salva mot ryggvärken
röd gubbe
rött trafikljus i form av en figur
belagt sedan 1545;
nord. ord av omdiskuterat urspr., trol. 'ngt tjockt, klumpigt' och barnspråksbildn.
2
vardagligt
grov tabbe eller dumhet
göra en gubbe
○
äv.
fräckt försök
den gubben gick inte!
belagt sedan 1888
Gubben i lådan, gubben i lådan
vad har du för dig, sover du? Barnvisa av Gullan Bornemark (1962)
vad har du för dig, sover du? Barnvisa av Gullan Bornemark (1962)
