publicerad: 2021  
gumma gumman gummor
gumm·an
substantiv
gumm`a
● gammal kvinna ofta med ton­vikt på skröplighet
JFR gamling, gubbe 1, tant
krutgumma
en vit­hårig liten gumma
○ äv. som smeksam beteckning på maka el. liten flicka var­dagligt
han är ute och roar sig medan gumman hans får sitta hemma; mammas lilla gumma
○ i sammansättn. äv. om kvinna (i stort sett oavsett ålder) som ut­för visst arbete något ålderdomligt
skurgumma; torggumma
klok gumma mest historisktkvinnlig natur­läkare (på landet)den kloka gumman behandlade folk som hade njur­problem med en dekokt av olika örter, där­ibland vit­klöver
belagt sedan ca 1430 (i sammansättn. iordha-; (Själens tröst)) fornsvenska guma 'kvinna; gumma'; av dunkelt urspr., trol. sammansmältning av flera ord; jfr isl. gumi 'man' och sv. dial. gumma 'gud­mor' samt brudgum