publicerad: 2021  
göra upp gjorde gjort, presens gör
verb
göra upp´
1 åstadkomma
uppgöring; uppgörning
någon gör upp något
göra upp eld
○ äv. utarbeta
göra upp en plan
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Helige mäns lefverne); fornsvenska göra up
2 lösa mot­sättning ibland genom hand­gemäng eller dylikt
SE uppgörelse 2
någon gör upp (med någon) (om något/att+verb/sats)
någon gör upp (med någon) (om något)
någon gör upp (med någon) (om sats)
någon gör upp (med någon) (om att+verb)
de blev så osams att de fick gå ut och göra upp
göra upp i godo se godo
belagt sedan 1815
3 erkänna fel för att nå försoning
SE uppgörelse 1
någon gör upp (med något)
partiet har än­nu inte gjort upp med sitt förflutna
belagt sedan början av 1890-talet
göra uppuppgörande