publicerad: 2021  
görare göraren, plural görare, bestämd plural görarna
gör·ar·en
substantiv
gö`rare
● mest i religiösa samman­hang ut­om i sammansättn. person som ut­för (konkret) handling
SE 2göra 1
botgörare; målgörare; välgörare
prästen manade dem att vara ordets görare och inte bara dess hörare
○ i vissa sammansättn. äv. om före­teelse med viss effekt
mjukgörare; rengörare; skadegörare
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska görare