publicerad: 2021
1haka
hakan hakor
hak·an
substantiv
ha`ka 
●
underkäkens främre, under munnen framskjutande del
han har en grop i hakan; en rak höger mot hakan
○
särskilt med tanke på utseendet, ibland tolkad som tydande på viss karaktär
en kraftfull haka; en bestämd haka; han bar skägg för att dölja en svag haka
flyende haka
haka som inte alls skjuter framdet välansade skägget dolde knappt en flyende haka
sticka ut hakan
riskera att utsätta sig för kritikofta genom att hävda något:
i yngre dagar var han en kontroversiell herre som gärna stack ut hakan
tappa hakan
öppet visa sin förvåning eller bestörtningden taffliga bokföringen fick revisorn att tappa hakan
upp med hakan!
se ljusare på situationen!upp med hakan, det ordnar sig!
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska haka; nord. ord, trol. besläktat med
hake och med bet. 'som har form av en hake'
2haka
hakade hakat
verb
ha`ka
1
ofta med partikel, särskiltfast, på, upp
fästa med något som är vinkelböjt mot rörelseriktningen t.ex. med hake el. krok el. genom att böja det som ska fästas runt något
någon hakar något (på något)
haka på en släpkärra; haka fast fönstret; han hakade foten om ett stolsben
○
spec. i ishockey
regelvidrigt hålla fast (motståndare) med hjälp av klubba
någon hakar (upp) någon
han hakade (upp) NN och fick två minuters utvisning
○
äv. bildligt
tätlöparen gjorde ett ryck, men han lyckades haka på; hon hakade på resonemanget i sitt inlägg; jag hörde att ni ska ut i kväll – är det ok att jag hakar på?
belagt sedan 1541;
till
hake
2
vanligen med partikel, särskilti
fastna i något som är vinkelböjt mot rörelseriktningen t.ex. en hake el. krok
något hakar (i) något
ärmen hakade i en spik; deras ben hakade i varandra
○
äv. bildligt
tankeleden hakar inte i varandra
belagt sedan 1698
hakahakande, hakning
