SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fissu´r substantiv ~en ~er fiss·ur·ensprickformig kropps­skada sår el. ben­brott med.en anal fissuräv. om naturlig sprick­bildning el. fåra i kroppen, t.ex. i skelettet el. i hjärnansedan 1846av lat. fissu´ra ’(en) spricka, rämna’