publicerad: 2021  
helvete hel­vetet hel­veten
hel|­vet·et
substantiv
hel`vete
● plats där de fördömda tänks vara tvungna att vistas och pinas enl. (äldre) kristen tradition
helveteslära; helvetespredikan
○ äv. försvagat outhärdlig plats eller situation
JFR helsike
stadens slum är ett hel­vete på jorden; hon har ett rent hel­vete hemma; han led alla hel­vetets kval
○ ofta som rent kraft­uttryck starkt var­dagligt
dra åt hel­vete!; ta bollen för hel­vete!; i hel­vete heller!; de kan fara åt hel­vete!; det var ett hel­vetes liv
ta hus i hel­vete se hus
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hälvite; samman­satt av häl 'döds­rike' och vite i bet. 'straff'; jfr ur­sprung till ihjäl
Jag är en rik man – jag har ett helt hel­vete för mig själv. Klas Östergren, Fattiga riddare och stora svenskar (1983)