publicerad: 2021  
ihjäl
i|­hjäl
adverb
ihjä´l
● till döds
ihjälfrusen; ihjältrampad
svälta ihjäl; han föll och slog ihjäl sig
○ äv. som all­mänt förstärknings­ord
publiken skrattade nästan ihjäl sig; han höll på att tråka ihjäl henne
○ äv. med av­seende på icke-levande före­teelser
kritiken teg ihjäl boken
slå ihjäl tiden se tid
törsta ihjäl se törsta
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ihiäl, till 1i!! och fornsvenska häl 'död'; jfr ur­sprung till helvete