publicerad: 2021
hon
objektsform henne, genitiv hennes
pronomen
hon´ 
●
kvinnan eller flickan som är omtalad i sammanhanget vanligen tidigare men ibland äv. efteråt; äv. om djur av detta kön
Kajsa gick och lade sig, och snart sov hon; bara hon får som hon vill är Eva riktigt trevlig; hon är inte dum, Stina; kossan springer, ta henne!; flickan blev arg, när pojken tog hennes penna
○
äv. med utpekande funktion
hon som står därborta är min syster
○
äv. om djur (och i ett fall person) oavsett kön och om några föremål
duvan skrämdes så att hon flög bort; människan – hon är en otacksam varelse; ett vackert fartyg, men nu har hon gjort sin sista färd; Vad är klockan? – Hon är tre
○
numera ibland äv. med syftning på grupp med både män och kvinnor
läsaren kan välja vilken tolkning hon vill
○
äv. som tilltalsord
något ålderdomligt el. dialektalt
ska hon ha lite kaffe?
Hennes excellens
se
excellens
Hennes Majestät (drottningen)
se
majestät
Hennes nåd
se
nåd
belagt sedan 1000-talet (runristad berghäll, Hilleshög, Uppland (Sveriges runinskrifter));
vanligen runform hun, fornsvenska hon; speciellt nord. ord; femininbildn. till
han
